Kategoriarkiv: Uncategorized

Vargarna och hatet

Varghatet är omfattande, särskilt ute på landet på orter som den där jag bor. Det många inte vet är dock att de stora rovdjuren, speciellt vargen, håller ordning på de vilda betesdjuren, dels sållar den bort de svagaste individerna mycket bättre än jägare någonsin klara av och dels så får den de vilda betesdjuren att hålla ihop i täta grupper och förflytta sig vilket gör att de inte betar sönder växtligheten.

I Yellowstone märkte man att återintroduceringen av varg gjorde att de vilda betesdjuren började bete sig helt annorlunda. De betade inte längre ihjäl alla små träd vilket gjorde att det började grönska igen. Ett uttorkat vattendrag kom till och med tillbaks på grund av vargarna.

Läs även denna artikel om detta med vargarna i Yellowstone:

http://www.pbs.org/wnet/nature/episodes/in-the-valley-of-the-wolves/reintroduction-of-the-wolves/213/

Vargarna är en enorm tillgång för både naturen och den biologiska mångfalden. En natur utan vargar är faktiskt onaturlig!

Vill man skydda sin boskap så får väl herde-yrket återuppstå. Vill man inte ha herdar så får man köpa bättre försäkringar.

Jag anser att vi människor (som samhälle) måste lära oss att samexistera med naturen. Vi måste kunna klara att ha både öppna landskap och ha varg. Samhället får hitta en väg helt enkelt. Vill vi ha varg så måste de som håller boskap få det stöd och den ersättning som krävs. Skadade och dödade djur samt utgifter för rovdjurssäkra stängsel och användning av herdar måste antingen kompenseras av staten eller av köttpriserna. Själv tycker jag att staten ska ha så lite som möjligt att säga till om och anser därför att kompensationen bör komma från köttpriserna.

Kan en del andra europeiska länder ha mellan 20-60 gånger fler vargar än oss per kvadratkilometer så borde vi kunna klara vår lilla vargstam av idag och även kanske ytterligare fler vargar.

https://www.rovdjur.se/objfiles/1/Sverigesvargara_-1582371015.pdf

Som det är idag med att staten håller på att organiserar vargfrågan är dock inte heller bra. Dels blir kostnaderna allt för höga och dels finns det en risk att den elit som kontrollerar staten använder vargfrågan för att stärka Agenda 21-tänkandet som går ut på att eliten dels ska få mer kontroll över världen och dels att människor ska fösas ihop i trånga planerade städer för att på så sätt skydda naturen.

Staten bör alltså helt upphöra med att reglera vargen, då sparar vi pengar och undviker att staten använder dem för att gynna maktens agenda. Vargarna måste skyddas av oss människor, gemensamt organiserat av frivilliga, helt utanför statens kontroll. Vargarna är nog tillräckligt livskraftiga i sig själva om det bara finns några som talar för dem och försöker skydda dem från det allra värsta genom att få de som hatar varg att förstå att de faktiskt är en tillgång för oss människor och för vår natur.

Om man dessutom skulle kunna anordna någon form av lyxig licensjakt där de som är villiga att betala riktigt mycket får jaga överskottsvarg så skulle dessa pengar kunna fördelas till de bygder och de individer som får dras med nackdelarna av vargarnas närvaro. På så sätt skulle förhoppningsvis fler av de som idag hatar varg kunna omvändas så att de accepterar vargen. På flera håll i världen har just licensjakt där pengarna från den fördelas till lokalbefolkningen varit just det som har kunnat rädda utrotningshotade djur från både tjuvjakt och laglig jakt.

Skolan gör lärandet svårare än det är!

Att lära sig att läsa och skriva i ett samhälle där individen känner att dessa förmågor är meningsfulla är enkelt och naturligt. Det krävs ingen skola och inget skoltvång för att det ska ske.

Text: Tobias Lindberg 2013-08-17. Uppdaterad 2015-05-17

Foto:  Phil Dowsing Creative http://bit.ly/1QTL00d

Foto:
Phil Dowsing Creative
http://bit.ly/1QTL00d

Här är en text där neuroforskaren Martin Ingvar får det att låta som om det det skulle vara något svårt för barn att lära sig att läsa och skriva och att skolan skulle vara avgörande för att lyckas med detta. Jag anser att Martin Ingvar har cyklat rejält vilse i denna fråga!

http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/02/15/vad-var-det-jag-sa-martin-ingvar-om-den-svenska-skolkrisen/

Problemen med lära sig läsa och skriva är sprungna ur institutionen skolan, eftersom den dels gör läsandet och skrivandet till något svårare än det faktiskt är och dels förfäktar den tokiga idén att alla ska lära sig samma saker i samma ålder. Att lära sig läsa och skriva i ett samhälle där läsandet och skrivandet är viktigt och känns betydelsefullt för individen är faktiskt något som är enkelt och som i stort sett kommer av sig självt. Just ett sådant samhälle har vi idag, där det mesta vi gör i samhället kräver att man kan läsa och skriva och i ett sådant samhälle behöver inte barn mer än lite tid och hjälp från sina föräldrar för att lära sig att läsa. Det som krävs är att föräldrarna läser regelbundet för sina barn och hjälper dem lite när de undrar över saker. När barnet sedan en dag plötsligt blir riktigt intresserad av att lära sig att läsa, den dagen kommer för alla barn, fast vid olika ålder för olika individer, så gäller det att passa på och hjälpa till lite extra mycket just då. Att smida medan järnet är varmt. Det är allt. Det behövs ingen skola, inga utbildade lärare och inga färdiga inlärningsmodeller som måste följas för något så enkelt och självklart som att kunna läsa och skriva i ett modernt samhälle. Läs mer

Är mindre tid i solen och mer solkräm lösningen?

Text: Tobias Lindberg 2013-07-22. Uppdaterad 2015-07-02.

Allt fler bränner sig i solen nuförtiden och allt fler får hudcancer. Myndigheterna påstår att solen är farlig, att vi ska vara mindre ute i solen och om vi ändå är ute i solen så ska vi vara ordentligt insmörjda i solskyddskräm.

Solen är dock inte det verkliga problemet, utan det är de onaturliga liv vi nu för tiden lever, där vi är inomhus så mycket så att kroppen inte får en chans att vänja sig vid solen på det sätt som den skulle ha gjort om vi alla var utomhus så mycket som vi har varit under merparten av människans utveckling. Människans kropp är utvecklad för att vara ute hela dagarna och en stor del av dagen vistas i direkt solljus. Det är bara det senaste århundradet vi har börjat vara inne för mycket och de senaste årtiondena har det bara blivit värre och värre.

Problemet idag är att människor är inomhus nästan hela dagarna. De flesta jobbar eller är på dagis eller skola hela dagarna och sedan när de kommer hem ser de på tv och spelar dataspel.

När det sedan plötsligt blir riktigt varmt och soligt med bra badväder, så går de flesta ner till stranden och ”pressar” länge i solen och använder massor av solkräm på kroppen för att kunna vars i solen extra länge. Detta är ett recept för katastrof och det är därför antalet fall med hudcancer ökar!

Kroppen behöver tid för att vänja sig vid solen. Redan tidigt på våren, när solens strålning fortfarande är svag, måste kroppen börja vänjas vid solen och solskenet måste får komma åt hela kroppen så att kroppen hinner anpassa sig och bilda allt skyddande pigment och all den D-vitamin som behövs.

När solen träffar huden bildar kroppen D-vitamin. Bara 15-30 minuter i solen per dag, mitt på dagen, ungefär mellan kl. 11-15, under perioden maj-augusti, ger tillräckligt med D-vitamin för ett par tre dagar. Resten av året är det viktigt att få i sig tillräckligt med D-vitamin via kost och tillskott. Tillskott av D-vitamin är tyvärr ett måste eftersom kroppens behov är mycket större än vad som går att få i sig via kosten och mycket större än statens rekommenderade dagliga intag (RDI). Statens rekommendation på 400 Internationella enheter (IE) för barn och vuxna och 800 IE för äldre människor och människor med begränsad solexponering [1] skyddar bara mot rena bristsymptom, för att kroppen ska fungera optimalt och för att hälsan bli så stor som möjligt så krävs så mycket att man kommer i närheten av de 10.000 IE eller mer som kroppen bildar när man är i solen mitt på dagen under sommaren. Detta innebär att barn under 10 år bör ta tillskott som ger 3.000-10.000 IE per dag, barn över 10 år, vuxna och äldre bör ta 5.000-20-000 IE per dag och ammande mödrar bör ta 10.000-20.000 IE per dag [2]. Generellt bör man ta närmare de lägre värdena i varje kategori ju yngre man är och ju mindre man väger och närmare de högre värdena ju äldre man är och ju mer man väger. När man talar om tillskott av D-vitamin så är det alltid D3-vitamin som avses, den form av D-vitamin som djur bildar, eftersom den formen har mycket större biotillgänglighet än det D-vitamin som finns i växter som är av formen D2-vitamin.

Vänjer man kroppen med solen, så att tillräckligt med pigment och D-vitamin bildas så klarar sig kroppen bra när solen sedan blir allt starkare ju längre våren och sommaren lider eftersom pigmentet skyddar mot solen och D-vitaminet mot cancer.

Då problemen egentligen beror på att vi, både som enskilda individer och som samhälle lever på fel sätt, så är den självklara lösningen att vi börjar vara ute i solen mer regelbundet och under längre tid, inte att vi använder oss av solskyddskräm. De solskyddskrämerna som de flesta smetar på sig själva i tron att de skyddar mot brännskador och hudcancer bidrar dessutom paradoxalt nog till till både cancer och andra sjukdomar, speciellt då de olika formerna av hudcancer, på grund av alla de skadliga kemikalier de innehåller. Viktigt är att vi redan tidigt på våren börjar vara ute i solen med så lite kläder som möjligt så att en så stor del av kroppen som möjligt exponeras och om vi gör på det sättet så kommer vi sedan utan fara kunna vara ute länge i solen även under sommaren.

Självklart måste man även då vara vaksam på att man inte får allt för mycket sol. Kanske bör man även om man har vant in kroppen ordentligt med solen vara lite försiktig då den är som allra starkast på sommaren och då ligga lite i skuggan eller ha skyddande kläder på sig någon eller några timmar mitt på dagen. Dessutom finns det alltid individuella skillnader. Även om alla skulle vänja sig vid solen ordentligt så skulle vissa vara tvungna att vara försiktigare än andra.

Har man inte tagit sig tiden att vara ute i solen mycket och regelbundet redan från första vårsolen så är det extra viktigt att inte frestas och försöka ta genvägen att använda solkräm för att kunna vara ute längre i solen. Den enda acceptabla lösningen som finns i det läget är att bara vara ute så länge kroppen klarar det. Lite i börja och sedan sakta öka på tiden i solen allt eftersom, dag för dag. Det finns inga andra lösningar som inte skadar kroppen. Den tiden man inte kan vara i solen så måste man sitta i skuggan eller ha tillräckligt skyddande kläder.

Alla människor måste bli vuxna och ta ansvar för sitt eget liv och hälsa. Sluta vara naiv, sluta tro på sagor och sluta att ständigt välja de enklaste lösningarna. Sluta tro på de industrier som faktiskt tjänar stora pengar på att det är som idag med alla de solskyddskrämer, den sjukvård och de cancermediciner de säljer. Det finns inga mirakellösningar som löser allt, inga mirakelpiller eller mirakelkrämer som löser det som borde egentligen borde lösas genom att bara leva naturligt, vara ute mycket, äta hälsosamt och undvika att utsätta sig för skadliga ämnen!

 

Källor:

[1] http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/vitamin-d/

[2] http://kostkunskap.blogg.se/2013/june/vitamin-d3-till-nnr5.html

Förskola inte bra för barn under tre år

Har du egna barn, barnbarn eller om du känner något barn som du bryr dig om, ja, till och med om du bara är intresserad av att barn i allmänhet har det bra, då bör du läsa den mycket angelägna texten ”Frånvaro av forskning om små barns socio-emotionella utveckling och hälsa i svensk förskola” av Jan Sjunnesson.

Här följer ett långt citat ur texten.

”Med anledning av de dystra statistiska resultaten startade några forskare och debattörer en debatt om förskolan för de yngsta barnen för några år sedan. Miljöexperten Per Kågeson (2006), ledarskapskonsulten Jonas Himmelstrand (2007), barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom, förskolexperten Birgitta Lidholt och förskolepsykologen Gunilla Niss (2009) ifrågasatte om förskolans snabba utbyggnad och dominans var väl genomtänkt mot bakgrund av de stora barngrupperna och av omtanke om de yngsta barnens hälsa. Även barnläkarna Hugo Lagercrantz och Lars H. Gustafsson rekommenderade försiktighet angående förskoleinskrivning under de första åren. Debatten fortsatte med upprop av lobbygruppen Barnverket, tankesmedjan Mireja och ett upprop i Dagens Nyheter (2010) av barnläkare, barnpsykiatrier, barnpsykologer och förskoleexperter.

Skälen för debattörerna till att ifrågasätta tidig förskolestart och eller långa dagar för barn under tre år var utifrån hälsoskäl (smittspridning, högre infektionskänslighet), hjärnans snabba utveckling (från 25 % vid födelsen till 80 % storlek vid 3 års ålder) och socio-emotionella aspekter (anknytningsförlust, för många kontakter, stress, gruppbeteenden). Även barnrättsliga synpunkter framfördes utifrån Barnkonventionen (se nedan).

Ingen av debattörerna avvisade förskola för små barn, men de ville i likhet med mig nyansera bilden av att heltidsförskola alltid är bra för alla små barn. Med 85 % i förskolan finns ett stort antal känsliga barn som sämre klarar alla fysiska och mentala kontakter i en förskola. Dessa barn kan behöva kortare vistelsetid, börja senare eller ha andra barnomsorgsarrangemang menade debattörerna. Att bygga ut förskolor och skriva in barn i den takt som inleddes vid millennieskiftet utgick från förhoppningar snarare än forskning. Om osäkerheten av konsekvenserna av stora barngrupper skrev barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom att ”om liknande brist på evidens påträffades inom sjuk- och hälsovården skulle det uppfattas som ytterst allvarligt” (i Psykisk Hälsa, 2011, sid.65). Den försiktighetsprincip som såväl FN, EU och Sverige antagit vad gäller miljöteknik föreskriver att om det vetenskapliga läget är oklart vad gäller risker så bör en verksamhet inte starta i avvaktan på vidare forskningsunderlag. Förskoleutbyggnaden i Sverige sedan 2000 kan inte sägas vila på någon fast vetenskaplig grund för små barns utveckling och hälsa men andra intressen tog över. Per Kågeson har liknande resonemang utifrån barnperspektivet i FN:s Barnkonvention (vilket inte barnläkaren Lars H. Gustafsson tyvärr inte gjorde i sin bok om förskolebarnets mänskliga rättigheter (2011):
Regeringen framhåller i olika sammanhang betydelsen av FN:s barnkonvention. Men det unika med barnkonventionen är att den anger att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Låt oss göra tankeexperimentet att tillämpa barnkonventionen på frågan om tidpunkten för barnens dagis [förskole]debut, en möjlighet som troligen aldrig föresvävat den svenska regeringen. Då kan man å ena sidan konstatera att även små barn har behov av att träffa andra barn. Det är till exempel inte ovanligt att en tvååring har en bästis. Men av detta följer knappast att ett- och tvååringar har behov av att träffa 15-20 jämnåriga kamrater i 6-10 timmar per dag. Snarare leder principen om barnets bästa till öppna förskolor där små barn kan träffa andra barn under trygga former en eller några timmar per dag. Alltså är heldagsförskola för ett- och tvååringar tillkommen av något annat skäl än barnens bästa!
Barnkonventionen understryker att det är barnets bästa som ska stå i centrum. Den talar alltså om barn som individer snarare än som kollektiv. Det innebär ett erkännande av att även små barn kan ha skilda förutsättningar och behov. Beträffande tidpunkten för dagisdebuten är det t.ex. uppenbart att en tidig start innebär särskilt stora problem för infektionskänsliga barn, barn som fötts för tidigt och barn som ännu inte hunnit utveckla en trygg anknytning till sina föräldrar. En rimlig tolkning av konventionen blir att samhället så långt möjligt bör ge föräldrarna frihet att välja omvårdnadsform. (Kågeson 2005)
Debatten följde de sedvanliga partipolitiska linjerna med familjeförsvar till höger och förskoleförsvar till vänster, men Kågeson fick mest kritik från sitt eget parti, Socialdemokraterna. Partiet ansåg att han svikit uppdraget om en allmän förskola med att föreslå ett slags vårdnadsbidrag. Kågeson (2008) själv gick ur partiet pga. familjepolitiken efter försökt i 20 år att diskutera vänsterns familjepolitik men mest mött tystnad och invektiv enligt honom själv.”