Kategoriarkiv: Lärande

Skola, betyg och lärande

beloning-bestraffning-001När en lärare eller en skola sätter betyg på sina egna elever så betygsätter de till stor del bara sitt eget arbete. Sådana förhållanden mellan prestation och belöning brukar försöka undvikas i alla sammanhang, men underligt nog inte i skolans värld där man istället oftast verkar nöjd med upplägget.

Tänk om hantverkaren inte bara skulle sätta priset på sitt hantverk, utan bestämma både om du köper hantverket och priset? Ingen utom hantverkaren skulle gilla det upplägget.

Självklart borde inte läraren, skolan eller den som lär ut, om lärandet sker på annat sätt än i skolan, vara involverad i bedömande, värderande eller betygsättande av elevens eller barnets kunskaper, utan detta borde helt överlåtas till de som vill gagna sig av dessa kunskaper, vilket oftast handlar om arbetsgivare, kunder och liknande. Om en arbetsgivare, ett företag eller en köpare av en tjänst vill anställa eller anlita lämplig arbetskraft eller utförare av en tjänst så borde det vara dennes egen uppgift att genom intervju, teoretiskt prov, arbetsprov, provanställning eller referenser avgöra lämpligheten, detta borde inte staten göra åt dem genom att lägga denna uppgift på lärarna och skolorna.

Inte heller är det bra för relationen mellan lärare och elev eller skola och elev om läraren eller skolan är involverad i bedömande, värderande eller betygsättande, då risken alltid finns att eleven försöker att dölja att den inte förstår vissa saker för att inte riskera att få sämre betyg. Det bästa är om läraren eller skolan enbart kan ägna sig åt att lära ut så bra som möjligt och helt slipper att bedöma, värdera och betygsätta.

Allt bedömande, värderande och betygsättande handlar alltid, även då man bara ger belöningar för bra saker, om belöning och bestraffning, då belöning och bestraffning bara är motsatta ändar på samma skala. För den som inte får en belöning så upplevs en belöning till andra som en bestraffning. Belöningar och bestraffningar kan bara användas för att tvinga fram snabbt halvdant och kortsiktigt lärande, medan verkligt långsiktigt lärande alltid handlar om att göra lärandet roligt och intressant.

beloning-bestraffning-002En verkligt bra lärare försöker aldrig lära någon något som denne inte själv vill lära och så länge man följer detta så är själva lärandet belöning nog, skola blir det när människor tvingas att lära sig saker de inte vill och då det aldrig fungerar på det sättet så plockas alltid bestraffningar och belöningar snabbt fram.

Läs gärna boken Punished by Rewards av Alfie Kohn, en bra bok om lärande av en som vet vad han talar om!

Nobelkommitté hyllar rättighet genom att förorda tvång

Professor Peter Gray levererar väldigt bra kritik av skolplikten och Barnkonventionen i sitt senaste inlägg på hans blogg ”Freedom to Learn” på ”Psychology Today”. Bland annat påtalar han det bakvända i att nobelkommittén hyllar barns rättigheter genom att förorda tvång att gå i skolan.

Peter Gray skriver:

”Yes, every child should have the right to an education.  But every child should also have the right to the kind of education that he or she craves, in which he or she will truly learn, where he or she is happy!  The state should not have the right to dictate education.  The state should not have that kind of control over families and children.  Why do we allow it?  Why don’t we rise up and stop it, for the sake of our children?  Yes, it’s wonderful to protect children from child labor, but if we then send them off to schools that are constructed as indoor forced workplaces and detention centers, are we doing them, after all, a favor?”

PISA-undersökningen ett hot mot lärandet

Här är två mycket bra länkar med kritik mot PISA-undersökningarna som alla borde läsa!

Den första är en artikel i SvD:

”Pisa, skriver det öppna brevets författare, stjäl uppmärksamheten från ”allt som inte är lika mätbart eller helt omätbart, som fysisk, moralisk, medborgerlig och konstnärlig utveckling”. Studien ”begränsar vår kollektiva föreställning om vad utbildning är och borde vara”. Den utgår dessutom från att skolans många problem kan lösas genom att skolor med mycket olika karaktär underkastar sig en centralisering, där urbaniserade och invandrartäta länder jämförs med länder med få storstäder och få invandrare, där länder som försöker styra invandringen jämförs med länder som inte gör det, och där länder med ett mycket selektivt skolsystem (som Tyskland) jämförs med länder där de allra flesta genomgår gymnasial utbildning (som Sverige).”

http://www.svd.se/kultur/understrecket/pisa-urholkar-skolan-i-tavlandets-namn_3620838.svd

Den andra är ett internationellt upprop som har undertecknats av mer än 1700 professorer och lärare sades bland annat detta om PISA-undersökningarna:

”Vi är djupt oroade över att försöken att mäta mycket olikartade pedagogiska traditioner och kulturer med hjälp av en enskild, snäv och oneutral mätsticka till slut kan komma att förorsaka irreparabla skador för våra skolor och våra elever.”

http://www.theguardian.com/education/2014/may/06/oecd-pisa-tests-damaging-education-academics

Slutsatsen av texten och uppropet är att OECD och PISA-undersökningarna är till skada för utbildning världen över.

Varför fortsätta diskutera slaveriets effektivitet?

Här är ännu en artikel som försöker förklara för oss vems felet till dagens dåliga skolresultat är. Visserligen är det bra att tidshorisonten som tittas på är lite längre än vanligt, men alltihop hamnar ändå som vanligt tokigt fel.

Oavsett orsak till dagens dåliga resultat och vems felet för detta är så är väl det egentliga problemet att lärandet är något som är tvingande och som staten styr. Det borde väl vara upp till individen och familjen hur man vill göra, vad man vill studera, hur mycket och på vilket sätt.

Jag tror helt klart att det behövs hårda tyglar för att få bra resultat i ett auktoritärt system. En liknelse. Har man slavar så måste man styra hårt. Släpper man på tyglarna så slutar de arbeta eller gör uppror. På samma sätt fungerar det om man har barn som alla måste lära sig samma sak oavsett om de själva vill det eller inte, då måste man också styra hårt och bestämt. Då fungerar troligtvis inte självbestämmande, fritt val och liknande nymodigheter, utan mer gammaldags metoder med katederundervisning, drillande och korvstoppning är nog det som fungerar bäst.

Hur det än är med detta så tycker jag man hamnar extremt fel om man i frågor som dessa diskuterar hur man ska få systemet att bli effektivare. Istället för att diskutera hur slaveriet blir effektivare borde vi diskutera om det verkligen är rätt att ha slavar. Istället för att diskutera hur det nuvarande skolsystemet ska bli effektivare så borde vi diskutera är om vi över huvud taget ska ha ett tvingande obligatoriskt system för människors lärande.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/debatten-om-svensk-skola-ar-hapnadsvackande-historielos_3538114.svd

School is a mad idea!

”Is there an idea more radical in the history of the human race than turning your children over to total strangers who you know nothing about and having those strangers work on your child’s mind, out of your sight, for a period of 12 years?… Back in Colonial days in America, if you proposed that as an idea, they’d burn you at the stake! You mad person! It’s a mad idea!”

-John Taylor Gatto

Klokt om lärande med Sir Ken Robinson

För alla som är intresserade av lärande på ett sätt som är bra för barnet eller för eleven så är Sir Ken Robinson ett måste att ha sett och hört.

Här kommer länkarna till några väldigt bra föreläsningar som han har hållit.

Här är Ken Robinsons första tal på TED från 2006 som heter ”Do Schools Kill Creativity?”:

Sedan kommer Ken Robinsons andra tal på TED från 2010 som är lika bra som det första och heter ”Bring on the Learning Revolution”:

Här har RSAnimate gjort en mycket bra och underhållande animering av en del av ett längre tal av Ken Robinson som heter ”Changing Paradigms”:

Och här är hela Ken Robinsons tal ”Changing Paradigms” vilket också är väldigt sevärt:

Förskolan och Platons återkomst

Jag hörde nyligen någon säga att förändringarna till att påbörja barnens formella lärande redan i dagisåldern och att dessutom börja kalla denna barnomsorgsform för förskola istället för dagis var steg framåt för samhället.

Jag håller absolut inte med!

Att smyga in formellt planerat lärande redan när barnen är mellan 1-5 år gamla för att mer effektivt kunna forma barnen till att bli de samhälleliga byggstenar som byråkraterna så gärna vill ha för att bygga sin version av ett föreställt framtida drömsamhälle ligger inte i det enskilda barnets intresse och det är verkligen inte steg framåt för samhället. Snarare är det många många steg bakåt till någon slags platonisk föreställning om att barnen tillhör staten och är till för statens intressen.

Barn lär sig bäst då de ges möjlighet att följa sina egna mål och drömmar och därför bör staten hålla sina fingrar långt borta från barns lärande och inte försöka rikta och forma det!

Föräldrarnas ansvar är att ge sina barn de förutsättningar som krävs för att de ska kunna utvecklas och lära sig så att de senare kan klara sig i livet, men det innebär inte att de ska försöka styra och kontrollera barnens lärande. Varje människa existerar nämligen för sin egen skull och skall inte styras av någon, inte ens av sina föräldrar. En del av det ansvar föräldrar har för sina barn kan föräldrarna om de vill överlåta på staten, men det ger inte staten rätten att gå längre än föräldrarna.

Heter det dagis eller förskola?

Många människor reagerar faktiskt om man säger dagis och påpekar lite irriterat att det faktiskt heter förskola. Saken är den att jag är fullt medveten om att staten för ungefär 15 år sedan ensidigt proklamerade att det numera ska heta förskola, det vet jag, men väljer ändå medvetet att använda det gamla namnet dagis.

Varför jag gör det kräver en förklaring och jag hoppas att jag även kan övertyga er om att göra det samma.

Dessutom är detta med om man ska kalla den vanligaste barnomsorgsformen för våra minsta barn för dagis eller förskola en mycket viktigare fråga än vad de flesta tror.

Jag tror nämligen att de ord vi använder påverkar vårt sätt att tänka. De som styr, politiker och tjänstemän, vet att ord styr tanken och de har sedan många år jobbat hårt med att få oss att använda namnet förskola istället för dagis. Genom att väva in ordet ”skola” i namnet på den vanligaste barnomsorgsformen för små barn så blir det lättare att få föräldrar och allmänhet att acceptera ett planerat och organiserat lärande för barnen tidigt i livet.

De allra flesta föräldrar och människor vill nämligen att barn ska få leka och lära på det sätt de själva vill, utan att bli allt för styrda, i alla fall så länge de är små. Visst måste vuxna hjälpa och guida barnen i deras lekande och lärande och visst är lärandet viktigt, men det är en stor skillnad på att hjälpa och guida och hur barnen lär sig naturligt, jämfört med det ”pedagogiska lärande” som barnen faktiskt utsätts för nuförtiden på dagis, planerat av politiker och byråkrater, med individuella utvecklingsplaner, kunskapskontroller, portfolios och gud vet allt vad det heter.

De flesta föräldrar och människor vill nog egentligen att det planerade och organiserade lärandet ska komma senare, kanske först i skolåldern, men genom att ordet skola har smugit sig in så har en långsam och nästan omärkbar nedbrytning inletts av föräldrarnas helt naturliga motstånd mot att deras barn ska kontrolleras av andra.

Tråkigt är också att politikerna och byråkraterna fått med dagispersonalen på idén att det ska heta förskola. Argumentet de använde var att om det heter förskola så betonas att jobbet är mer än att bara passa barnen vilket skulle ge yrket högre status och i förlängningen högre lön. Rätt hade såklart varit att dagispersonalen fick högre lön, men inte för att dagis blev mer skollikt, utan för att de gör ett viktigt jobb när de hjälper och guidar våra minsta. Dagispersonalen och fackföreningarna skulle ha satt ner foten och stridit för detta istället för att på barnens bekostnad ta genvägen att göra sitt yrke mer skollikt för att på det sättet få mer status trots att det inte låg i barnens intresse.

Nej, Fredrik Virtanen, förskola är inte bra för små barn!

Mycket bra svar av Linda Bjuvgård på Fredrik Virtanens absurda påstående om att mer förskola är bra för barn.

Linda Bjuvgårds svar kan läsas här:

http://newsvoice.se/2013/09/12/replik-av-linda-bjuvgard-du-har-fel-om-forskolan-fredrik-virtanen/

Fredrik Virtanens ledare kan läsas här:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article17425875.ab

Insatsstyrka grep hemundervisande familj i Tyskland

Tyska myndigheter bröt sig in hemmet hos en hemundervisande familj och tog alla fyra barnen som var mellan 7 och 14 år. Domaren hade till och med givit tillstånd att använda våld mot barnen om det skulle behövas. Inga anklagelser om att barnen hade farit illa, att föräldrarna skulle vara dåliga föräldrar eller att studierna gick dåligt fanns. Familjens enda ”brott” var att barnen hemundervisade sina barn, något som är tillåtet i alla länder i västvärlden utom Tyskland och Sverige.

Läs om det här:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2407655/Armed-police-turn-family-home-battering-ram-seize-children-defy-Germanys-ban-homeschooling.html

Med största sannolikhet var föräldrarna antagligen mycket bra föräldrar och barnen var antagligen väldigt duktiga akademiskt eftersom inga anmärkningar om detta gjordes. Hade familjen inte varit utöver det vanliga hade detta helt säkert använts som ett argument mot dem. Trots detta valde myndigheterna att krossa denna familj eftersom de inte vill leva exakt som alla andra gör.

Vad som pågår i Tyskland, samt i Sverige, minns hur svenska myndigheter för tre år sedan tog 7-årige Dominic Johansson från sina föräldrar, med förföljelse och övergrepp från statens och myndigheternas sida mot hemundervisande familjer är djupt ovärdigt ett civiliserat och fritt samhälle.