månadsarkiv: september 2013

Mer vapen leder till ett mindre våldsamt samhälle

Här är en mycket bra text i Forbes som förklarar att det är andra faktorer än tillgången på vapen som avgör hur våldsamt ett samhälle är och att striktare vapenlagar alltså inte hjälper.

http://www.forbes.com/sites/larrybell/2013/03/05/why-gun-regulation-is-uncivilized/

Här är en annan bra artikel i Forbes som förklarar att samtidigt som tillgången på vapen har ökat de senaste 18 åren så har antalet brott med vapen minskat kraftigt. Trots detta är majoriteten av befolkningen övertygade om att antalet brott med vapen har ökat vilket visar hur de stort inflytande medierna har med sina agendor även om de inte har något med sanningen att göra.

http://www.forbes.com/sites/larrybell/2013/05/14/disarming-realities-as-gun-sales-soar-gun-crimes-plummet/

Hur skeptiska är egentligen ”skeptikerna”?

Här är ett viktigt budskap till alla er så kallade ”skeptiker” där ute. Speciellt viktigt är det nog för alla VOF:are.

Som jag ser det så tenderar de som kallar sig ”skeptiker” tyvärr oftast vara de människor som är de allra minst skeptiska och istället de mest auktoritetstroende och de hårdaste försvararna av de ”offentliga sanningarna” som är godkända av etablissemanget oavsett om det verkligen är sanningar eller inte.

Självklart är inte alla så kallade ”skeptiker” sådana, men tyvärr de flesta.

Trots svaga bevis för människoskapad växthuseffekt föreslår IPCC extremt kostsamma och miljöfarliga åtgärder

Här är en bra artikel på NewsVoice om hur det verkar som att IPCC allt mer kommer att börja rekommendera ”geoengineering” (översätts ungefär till ”planetär ingenjörskonst”)för att påverka klimatet.

http://newsvoice.se/2013/09/25/allt-mer-uppenbart-geoengineering-och-chemtrails-finns-pa-den-overstatliga-agendan/

I artikeln på NewsVoice finns en länk till en artikel Aftonbladet där det beskrivs hur denna geoengineering ska gå till. Se även faktarutan i
Aftonbladets artikel.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17537515.ab

Det tokiga är att denna hela denna process med geoengineering, som innebär stora miljömässiga risker, tillsammans med olika skatter för växthusgaser, som kommer att bli oerhört betungande för vanligt folks ekonomi, ska dras igång trots att allt mer faktiskt börjar tyda på att teorierna om en människoskapad växthuseffekt är felaktiga.

Saken är nämligen den att koldioxidnivåerna historiskt väldigt ofta har varit mycket högre än de är idag. Idag ligger koldioxiden på ungefär 400 ppm, väldigt ofta har den historiskt legat på 1000-1500 ppm. Ibland har koldioxidnivåerna till och med varit upp till 15 ggr högre än dagens nivåer. Allt detta utan att någon katastrofal temperaturökning har dragit igång. Det har varit både högre och lägre temperaturer än idag trots mycket högre koldioxidnivåer. Det mesta verkar tyda på att koldioxidennivåerna i sig inte påverkar temperaturen.

Sedan har vi ju även det faktum att temperaturen i motsats till IPCC:s förutsägelser de senaste 15 åren har minskat trots en stadig ökning av koldioxidnivåerna.

Här är två länkar till blogginlägg där jag nyligen har skrivit om detta:

http://tobiaslindberg.se/2013/09/09/ar-manniskoskapad-vaxthuseffekt/

http://tobiaslindberg.se/2013/09/09/jorden-pa-vag-mot-nedkylning/

Antagligen är det så att människans aktivitet här på jorden kan påverka koldioxidnivåerna i atmosfären, men det finns väldigt lite som tyder på att koldioxidens koncentration påverkar jordens temperatur i någon betydande utsträckning.

Istället för att skänka bort ännu mer av våra pengar och resurser till de redan snuskigt rika energi-, olje- och storbolagen och till de människor som kontrollerar vad alla skattepengar för växthusgasutsläpp går till, så borde vi använda dessa till att stoppa de verkliga miljöproblemen som vår värld lider av, men som, talande nog, inga stora organisationer driver enorma kostsamma propagandakampanjer för att stoppa.

Dessa verkliga miljöproblem är många och av väldigt skiftande karaktär, men kan exemplifieras av förbränningspartiklar från fordonstrafik och industri, kemikalier från utsläpp och läckage från hushåll och industri, konstgödsel och bekämpningsmedel från jordbruket, läkemedelsrester som hamnar i naturen, antbiotikatesistens, strålning från kärnkraft och kärnvapen, elektromagnetisk strålning från trådlös teknik, spridning av GMO i naturen, överfiskning, utrotning av djur- och växtarter, skogsskövling, utarmning av jordbruksmarken genom kemikalieanvändning och stormaskinbruk samt ökenutbredning genom skogsskövling, avskjutning av de vilda betesdjuren och deras rovdjur, följt av felaktigt betesbruk på den boskap som ersätter de vilda betesdjuren.

Visst finns det människor, organisationer och myndigheter som varnar för och försöker stoppa dessa verkliga miljöproblem, men dessa kampanjer är inte på långa vägar lika påkostade och propagandaartade som de som försöker övertyga oss om att vi står inför en katastrof om vi inte minskar utsläppen av koldioxid.

Väldigt talande är också att inga eller väldigt få storbolag, världskändisar eller världspolitiker driver kampanjer för att stoppa några av de verkliga miljöproblem som jag har beskrivit här. Anledningen till detta är att det inte ger dem några pengar. Tvärtom skulle det leda till att de förlorade pengar. Det enda kampanjer dessa är villiga att driva är dessa kejsarens kläder-kampanjer som inte kommer att leda till annat än att göra dem rikare och oss fattigare.

Historien om kontrollen över människan

För att kunna kontrollera massorna har de styrande alltid varit tvungna att förmedla olika berättelser som övertygar folket och gör att det tillåter sig att bli styrt. I början innefattade dessa berättelser gudar och de styrandes anknytning till dessa, men i modern tid har gudarna fallit undan för de nya berättelserna om staten, demokratin och folkets vilja, berättelser som visade sig vara långt mer effektiva än de gamla berättelserna. 

Text: Tobias Lindberg 2013-09-25. Uppdaterad 2015-07-18.

Den mänskliga historien alltid egentligen handlat om individer eller grupper som styr andra bara för att de vill och för att de kan. Bättre än så har det tyvärr aldrig varit och så är det så än idag. I alla tider har de mäktigaste individerna och grupperna använt de för sin tids effektivaste institutionerna för att gynna sig själva på majoritetens bekostnad. Människor har dock alltid ogillat att bli styrda av andra och har alltid börjat göra motstånd om styrningen och utnyttjandet gått för långt och blivit allt för uppenbar. Ingen enskild eller grupp kan i längden fortsätta att kontrollera en stor grupp med människor som inte längre tillåter att de blir styrda. Läs mer

Vidrighet och elitism hos den folkkäre Sir David Attenborough

Sir David Attenborough har liknat mänskligheten vid en pest, anser att det är tokigt att skicka hjälp till svältande i tredje världen och verkar vilja införa populationskontroll genom att kontrollera och/eller begränsa individens möjlighet och/eller rätt att få barn.

Även om det inte finns något självuppfyllande skäl till att det ska finnas 7 miljarder människor på jorden och trots att det är ett faktum att mänskligheten idag lever på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart, så är inte Sir David Attenborough’s inställning acceptabel. Tvärt om är den avskyvärd!

Att människor svälter på olika håll i världen har inte, som Sir David Attenborough påstår, att göra med att det är för många människor på en liten yta, utan beror på att dessa områden blir plundrade och kontrollerade, genom metoden att söndra och härska, av världens stormakter.

Att mänskligheten påverkan på jorden inte är långsiktigt hållbar beror inte i första hand på att det finns för många människor, utan på att vårt sätt att ”bruka” jorden är fel. Problemet är vårt sätt att organisera samhället och den teknik vi använder.

Att födseltalen i ett område är höga beror på att människorna där lever under osäkra förhållanden, när en befolkning slipper förtryck, krig och svält samt får möjlighet att leva ett gott liv med tid över för att följa sina egna drömmar och bild sig, så faller födseltalen snabbt. Det visar all forskning och erfarenhet.

Människor som Sir David Attenborough har i alla tider sagt sig ha ädla mål, men skärskådar man dem en aning så faller förklädnaden snabbt av och de verkliga målen framträder i all sin nakenhet. Målen för människor som föreslår de metoder som Sir David Attenborough gör har alltid handlat om makt och kontroll, aldrig om att lösa världens problem eller om att hjälpa människor till bättre liv. Genom att stärka statens makt och kontroll, och alltså då sin egen makt och kontroll eftersom det är samma människor som kontrollerar staten och använder dess makt för att gagna sina egna intressen, in i andra människors allra mest privata angelägenheter, så vill de göra statens, och alltså då sin egen, makt obegränsad.

Mitt ödmjuka förslag är att Sir David Attenborough, om han är så oroad för att det finna för många människor på jorden, går före, som ett gott exempel för alla de som delar hans åsikter, och avslutar sitt eget liv. For the greater good, så att säga.

Skulle Sir David Attenborough, och alla andra människor som är besatta av tanken på makt och kontroll över andra, försvinna från tillvaron, så skulle vi helt säkert snabbt få en bättre och mer human värld.
—————-

Här är länken till en intervjuv med Sir David Attenborough:

http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/david-attenborough–sending-food-to-famineridden-countries-is-barmy-8823602.html

Mer om Anna Lindh-priset

Hahaha, så pinsamt förljuget Anna Lindh-priset är!

I den första meningen står det:

”Efter Anna Lindhs bortgång stiftades Anna Lindhs Minnesfond med syftet att uppmuntra och stödja personer som, likt Anna Lindh, arbetar och strävar efter en mer human och rättvis tillvaro genom att hjälpa andra.”

Ja, jag antar att lagvidrig statsterrorism och tortyr av människor anses vara humant och rättvist i dagens värld.

http://www.annalindhsminnesfond.se/anna-lindh-priset/

Hjärtlös kvinna belönas med Anna Lindh-priset

Bra text av Åsa Linderborg om det absurda med att Madeleine Albright belönas med Anna Lindh-priset då hon i en ökänd intervjuv på ”60 Minutes” förklarade att hon tycker sanktionerna mot Irak under 90-talet var värt en halv miljon irakiska barns död.

Här är Åsa Lindeborgs text:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article17445843.ab

Här är ett filmklipp från intervjuven i ”60 Minutes”:

Jag antar dock att det är logiskt med ett pris som belönar starka kvinnor som skadar oskyldiga, precis som Anna Lindh själv, som skrev under och godkände den olagliga utlämningen av tre helt oskyldiga egyptier, då vi ju inte vill att kvinnorna ska vara sämre än männen. Det duger ju inte att det bara är män som beter sig totalt omoraliskt och vidrigt.

Vad gäller männen som Anna Lindh skickade till tortyr i Egypten så höll inte bevisen, men vad gör väl det då allt gjordes för det ”högre syftet” att stoppa terrorismen. Eller var det kanske för att öka västvärldens makt?

Gråtande barn vid dagislämning

Många föräldrar har en jobbig tid när deras barn ska börja på dagis med barn som gråter när man lämnar dem under inskolningen och tiden efteråt. Endel barn gråter inte alls, men de flesta gråter, i alla fall lite. Några gråter mycket och länge.

De allra flesta av er tänker vid det här laget nog på barn som gråter, men för er som reflekterade över eller irriterar er på att jag skriver dagis fastän det faktiskt heter förskola, jag vet att det finns några av er, så vill jag bara säga att jag är fullt medveten om att det numera heter förskola, men att jag ändå använder det gamla namnet dagis. Varför jag gör det kräver en förklaring.

Jag tror nämligen att de ord vi använder påverkar vårt sätt att tänka. De som styr, politiker och tjänstemän, vet att ord styr tanken och de har sedan många år jobbat hårt med att få oss att använda namnet förskola istället för dagis. Genom att väva in ordet ”skola” i namnet på den vanligaste barnomsorgsformen för små barn så blir det lättare att få föräldrar och allmänhet att acceptera ett planerat och organiserat lärande för barnen tidigt i livet.

De allra flesta föräldrar och människor vill nämligen att barn ska få leka och lära på det sätt de själva vill, utan att bli allt för styrda, i alla fall så länge de är små. Visst måste vuxna hjälpa och guida barnen i deras lekande och lärande och visst är lärandet viktigt, men det är en stor skillnad på att hjälpa och guida och hur barnen lär sig naturligt, jämfört med det ”pedagogiska lärande” som barnen faktiskt utsätts för nuförtiden på dagis, planerat av politiker och byråkrater, med individuella utvecklingsplaner, kunskapskontroller, portfolios och gud vet allt vad det heter.

De flesta föräldrar och människor vill nog egentligen att det planerade och organiserade lärandet ska komma senare, kanske först i skolåldern, men genom att ordet skola har smugit sig in så har en långsam och nästan omärkbar nedbrytning inletts av föräldrarnas helt naturliga motstånd mot att deras barn ska kontrolleras.

Tråkigt är också att politikerna och byråkraterna fått med dagispersonalen på idén att det ska heta förskola. Argumentet de använde var att om det heter förskola så betonas att jobbet är mer än att bara passa barnen vilket skulle ge yrket högre status och i förlängningen högre lön. Rätt hade såklart varit att dagispersonalen fick högre lön, men inte för att dagis blev mer skollikt, utan för att de gör ett viktigt jobb när de hjälper och guidar våra minsta. Dagispersonalen och fackföreningarna skulle ha stridit för detta istället för att på barnens bekostnad ta genvägen att göra sitt yrke mer skollikt för att få mer status trots att det inte låg i barnens intresse.

Nu tillbaks till de gråtande barnen. Vad beror gråtandet på och vad ska man göra åt det?

Kanske är det så att barnet inte är redo för dagis än? Klarar föräldrarna det så kanske de ska överväga att ha barnet hemma något halvår eller ett år till? Kanske ännu längre? Kanske går det mycket bättre med inskolningen vid detta senare tillfälle? Om föräldrarna av olika orsaker inte kan vara hemma längre med barnet så kanske det går att lösa det på något annat sätt? Kanske någon släkting eller vän kan hjälpa till? Kanske familjedaghem fungerar bättre än dagis? Kanske pröva med någon slags förlängd inskolningsperiod tills det fungerar bättre för barnet på dagis eller ha ännu kortare dagar för barnet på dagis?

När vårt äldsta barn skulle börja på dagis så grät hon rätt mycket i början när vi lämnade henne. Det var väldigt jobbigt men det gick över efter några veckor.

Nu i efterhand tycker jag det var dumt av mig och min fru att köra på med inskolning och återgång för oss båda till arbete trots att vår dotter grät. Trots att hon var så liten. Vi borde ha lyssnat på henne istället för alla röster man hör från samhället, från BVC, från förskolepersonalen, från tidningar och TV, som säger att det är normalt att barn gråter i början, att det inte är någon fara och att det snabbt går över.

Det är inte alls normalt. Ett barn gråter för att det känner sig otryggt, det känner sig rädd för att bli lämnat. Det är en känsla man måste ta på allvar. Hur påverkar det ett barns framtid och utveckling att bli lämnad i en miljö där det inte känner sig tryggt, att bli lämnad av sina föräldrar innan det är moget och själv vill det?

Så här i efterhand vet jag också att jag och min fru hade kunnat göra annorlunda, vi hade kunnat fortsätta vara hemma med vår äldsta dotter. Visst, det hade varit extremt tungt ekonomiskt, men vi hade klarat det.

Tyvärr var vi för oerfarna då och för osäkra på oss själva som föräldrar. Vi trodde för mycket på alla ”experter” som vi trodde visste så mycket mer än oss om vad som är bäst för barn. De sa ju dessutom då och då att barnet har det bättre på dagis än om de är hemma med sina föräldrar. Och sedan så lämnar ju ”alla andra” sina barn på dagis ungefär i den åldern. Så vi lyssnade på ”experterna” och gjorde ”som alla andra gör” istället för att lita på den där känslan vi hade djupt inom oss, som sa att detta var fel. En känsla som jag vet de allra flesta föräldrar har men som de, likt oss, bortser från på grund av det moderna livets och samhällets alla”måsten”.

Saken är den att förr eller senare är alla barn redo att lämna sina föräldrar och när det inträffar är olika för alla barn, men generellt tycker jag det sker alldeles för tidigt i vårt land. Själv är jag övertygad om att barn ska börja på förskolan som allra tidigast när de fyllt 3 år. Det finns omfattande internationell forskning som är tillämpbar på svenska förhållanden som tyder på att förskola inte är bra för barn före den åldern om de har friska föräldrar som vill ta hand om dem. Många barn kanske till och med borde börja ännu senare, eller vänta tills de är redo att börja skolan eller vill gå vidare och lära sig på annat sätt.

Efter vårt första barn, och allt eftersom vårt självförtroende som föräldrar har stärkts med åren, så har vi tänkt om. Vi har, trots att det har varit och är svårt för oss ekonomiskt, valt att vara hemma med våra andra barn. Kanske ända fram tills de börjar skolan eller tills de fortsätter sitt lärande på annat sätt. Genom att välja bort mycket, som till exempel prylar, resor, kostsamma nöjen, odla lite egen mat och laga mat från grunden, så har vi klarat av att försörja oss på en heltidslön samt lite extraarbete någon helg här och där trots att vi båda tjänar lägre än det svenska snittet. Jag vet att alla inte kan göra som vi har gjort, för ensamstående föräldrar och föräldrapar där den ena eller båda föräldrarna är sjuka är det antagligen omöjligt förutsatt att man inte tjänar extremt mycket eller är väldigt rik. Så, alla kan nog inte göra som oss, men de flesta skulle kunna göra det. Om de bara ville.

Några av er börjar kanske tänka att detta att föräldrar ska vara hemma längre med sina barn är en kvinnofälla och att samhället skulle förlora massa pengar på det eftersom färre är ute i arbete. Då får ni nog tänka om.

Självklart ska grundsynen vara att män och kvinnor i samhället delar lika på uppgiften att ta hand om barnen, men inte slaviskt med millimeterrättvisa, utan utifrån varje föräldrapars förutsättningar och preferenser. Alla människor är olika och i vissa föräldrapar är kvinnan den som vill vara hemma och lämpar sig bäst för det, i andra är det mannen och i ytterligare andra delar man på det mer lika. Hade det inte varit för könsrollerna och den dåliga jämställdheten skulle omhändertagandet av barnen antagligen vara jämnare fördelat mellan könen. En sak som är säkert är att barnen inte gagnas av att vara hemma med en förälder som inte vill vara hemma med barnet. Vill ingen av föräldrarna var hemma är det såklart bättre om andra tar hand om det istället, kanske en vän eller släkting, eller ett dagis. I vår familj är det jag som har valt att vara hemma med barnen, att vara hemmaman. För att detta med att ta hand om barn på samhällsnivå ska bli mer ”rättvist” så måste könsroller och ojämställdheten bort. Viktigt är dock att man börjar i rätt ände, med könsrollerna och ojämställdheten, inte med att sätta alla barnen på dagis för att därefter hoppas att könsrollerna och jämställdheten kommer efter. Som det är nu har man försökt skapa jämställdhet på barnens bekostnad. Det har ju inte heller blivit särskilt bra trots att nästan alla barn är på dagis. Kvinnor har fortfarande lägre lön och de flesta arbetar fortfarande med vård och omsorg, fast nu på en arbetsplats där de tar hand om främlingar istället för i hemmet där de tog hand om människor som betydde något för dem. Kampen mot könsroller och ojämlikhet måste föras på samma sätt som all annan lyckad kamp genom att man går ihop, organiserar sig, argumenterar för sin sak, bildar sig, strejkar och vägrar ställa upp på sånt man inte vill göra. Det finns inget annat sätt om man inte vill att barnen ska behöva bära bördan.

Inte heller skulle det bli dyrare för samhället om föräldrar skulle vara hemma längre med barnen. Samhället skulle tvärt om faktiskt tjäna på det. Ett barn som är inskrivet på heltid på dagis subventioneras i dagens Sverige med i snitt 12.700 kr per månad av samhället. En förälder som har ett barn på dagis och arbetar heltid med normal lön betalar kanske 6000 kr i skatt varje månad vilket inte alls täcker dagiskostnaderna. Har man två eller ännu fler barn på dagis blir skillnaden ännu större. Vidare tillkommer för samhället kostnader för att bygga, underhålla och värma upp dagisbyggnaderna, som dessutom bara används halva dygnet, jämfört med då föräldrarna är hemma med barnen då inga lokalkostnader finns eftersom hemmen redan finns och ingen onödig uppvärmning krävs eftersom de används dygnet runt. Det skulle helt klart var mer ekonomiskt för samhället att införa vårdnadsbidragen i hela landet och göra dem mer generösa än dagens än att fortsätta subventionera dagis till alla barn. Dessutom är det väldigt orättvist att samhället bara stödjer de föräldrar som väljer att ha sina barn på dagis så att de istället kan arbeta och tjäna pengar samtidigt som man inte ger något stöd, eller bara ett mycket lågt stöd, till de föräldrar som vill ta hand om sina barn själva trots att det arbete de utför har hög kvalité och har ett högt värde om man skulle överföra det till arbetsmarknaden.

Hur går det då slutligen med de gråtande barnen. Efter en tids gråtande vid lämningarna så slutar barnet tillslut att gråta. Då känner nog de flesta föräldrar en stor lättnad och tänker att allt har blivit bra tillslut. Barnet säger hej då och går och leker. En del barn kanske rusar iväg direkt det kommer in och knappt kommer ihåg att säga hej då. Snopet står föräldern där, ville kanske ha en kram men känner sig ändå tillfreds med att barnet har slutat gråta och nu verkar ha det bra.

Tyvärr är det nog inte så bra ändå. Det som har hänt är att barnet har gråtit och gråtit, det enda sätt det vet att försöka påverka sina föräldrar, men utan att få något gehör. Föräldern har ändå gått. En dag inser barnet att det inte är någon idé att gråta mer. Känslan är för jobbig och det fungerar ju ändå inte. Lika bra att avskedet görs snabbt, det är så jobbigt att få de där känslorna igen.

—————————————-

Källor

Att dagis inte är bra för barn före tre års ålder bygger jag bland annat på det Jonas Himmelstrand skriver i denna text och de källor den hänvisar till:

http://hemmaforaldrar.se/jonas_himmelstrand_forskolan_forskningen.htm

Sedan vad gäller kommunernas kostnad för barnomsorg så ser man detta i följande två länkar.

Enligt denna artikel i UNT (se nedan) så har Riksdagens utredningstjänst beräknat kostnaden per heltidsinskrivet barn år 2013 till 165.000 kr/år. Drar man bort det belopp som föräldrarna själva finansierar (avgiftsfinansieringen) som 2013 ligger på 7% så blir kostnaden för kommunerna drygt 153.000 kr/år, vilket ger en kostnad på drygt 12.700 kr/månad. Sedan dess har kostnaden för kommunerna fortsatt att öka och är sålunda idag ännu lite högre.

http://www.unt.se/asikt/debatt/mer-vuxentid-for-barnen-3122720.aspx

För den som vill ha fler källor för kostnaderna finns en tabell på Skolverkets hemsida som jag länkar till här nedanför som visar att ett heltidsinskrivet barn år 2007 kostade kommunerna drygt 12.000 kr/mån. Detta blev 144.000 kr/år. Utöver detta betalade sedan föräldrarna ytterligare ungefär en tusenlapp varje månad ur egen ficka vilket i tabellen benämns som ”avgiftsfinansieringsgraden”. Totalkostnaden för ett heltidsinskrivet barn 2007 var 157.000 kr/år.

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.58461!/Menu/article/attachment/F%25F6rskola-Kostnader-Tab2-L%25E4ns.xls

Polis uppmanar: Använd inte trådlösa nätverk på skolor eller dagis

Bra tips av en polis som blivit allvarligt sjuk av den elektromagnetiska strålningen från polisens nya trådlösa teknik:

”Följ Europarådets och ett växande antal internationella experters råd om att inte använda trådlösa datanätverk och trådlöst uppkopplade datorer i skolor och förskolor. Minimera barnens användning av mobiltelefon. Informera dig om riskerna hos Strålskyddsstiftelsen.”

http://www.mvt.se/asikter/insandare/?articleid=8797557