månadsarkiv: juli 2012

Myten om maskinen

Jag sammanställde några citat från den otroligt intressanta boken ”Myten om maskinen” av Alf Hornborg (2010) till en liten text för att förhoppningsvis fler ska få upp ögonen för allas vår oförmåga att se teknik för vad det faktiskt är. Dessutom ville jag göra reklam för en  väldigt bra bok.

”För Karl Marx stod det på 1840-talet klart att även vi européer ägnade oss åt fetischism. De pengar och varor som cirkulerade i 1800-talets Europa var döda föremål, men laddade med egenskaper som sade mindre om föremålen i sig själva än om det samhälle som producerade dem. Förhållanden mellan människor, skrev Marx, framstod i våra ögon som förhållanden mellan ting. Varorna på butikshyllorna var prydligt lösgjorda från utarmade arbetare och landskap. Föreställningen om ränta fick mynten och sedelbuntarna att verka produktiva i sig själva, och därmed dölja den bakomliggande sanningen att pengarnas tillväxt på bankkontona var ett uttryck för ojämna utbytesrelationer. Vad ränta egentligen uttryckte var att de som ägde pengarna gjorde vinst på ojämnt utbyte. Förlorarna var de som sålde sin arbetskraft och sina naturresurser till priser som låg långt under priserna på de produkter som de omvandlades till.”(1)

”Penningfetischismen är ett av många exempel på hur magiska föreställningar om fysiska föremål döljer ojämna utbytesrelationer.”(2)

”[…] vi är förblindade av en annan fetisch, som inte ens Marx genomskådade, nämligen tekniken. Vi omger oss med tekniska apparater med de mest förunderliga egenskaper och betraktar teknikens framsteg som framsprungna ur det ymnighetshorn som är vår egen påhittighet. Tekniken skall till och med frälsa oss från sina egna miljökonsekvenser. Den är vägen till hållbarhet, jämlikhet och lycka. Men precis som människor har kunnat stirra sig blinda på sedelbuntar, gudomliga härskare och magiska spikar står vi därmed ännu en gång förblindade av fysiska föremål med produktiva egenskaper som framställs som oberoende av de samhälleliga utbytesrelationer som alstrar dem.”(3)

”Den industriella revolutionen brukar betraktas som en tid då nya, arbetsbesparande uppfinningar såg dagens ljus. Redan i mitten på 1800-talet kunde emellertid till och med en ledande nationalekonom som John Stuart Mill (1806-1873) betvivla att det någonsin hade uppfunnits en arbetsbesparande maskin som sparat en enda minuts arbete. En grundläggande, teknikfilosofisk fråga som vi bör ställa oss är om maskinen till själva sitt väsen primärt är ett medel inte för att bespara men för att förskjuta uttaget av tids- och rumsresurser till svagare samhällsgrupper? Vi måste fråga oss: Om teknologi i stor utsträckning handlar om att minska tids- eller rumsåtgång, vems tids- eller rumsåtgång är det som minskar, och på vems bekostnad? När järnvägen, bilen eller flygplanet möjliggör successivt allt större tidsbesparingar för resenären eller varuleverantörer är det lätt att bortse ifrån all den tid som dessförinnan har investerats av exempelvis rallare, vägbyggare och verkstadsarbetare. Genom tekniken blir den enes tidsförlust den andres tidsvinst. Att det faktiskt handlar om en samhällelig överföring av tidsresurser mellan olika kategorier av människor har i någon mening osynliggjorts för dem själva. Vi kan upptäcka hur lätt det är att låta sig luras av teknologi om vi betänker hur mycket tid en genomsnittsfamilj investerar i sin bil. Om vi lägger ihop all den arbetstid som går åt för att tjäna ihop till bränsle, underhåll, garageplats, räntor, amorteringar, skatter och försäkringar med all den tid som går åt med att färdas i bilen, vänta i trafikköer, leta efter parkeringsplatser, besiktiga den, tvätta den o.s.v., och sedan jämför med den sträcka som den faktiskt färdas per år, är det inte alls orealistiskt att komma fram till slutsatsen att bilens ”realhastighet” är ungefär densamma som en cukels. Den förvåning som sådana beräkningar brukar ge upphov till visar hur teknologin på ett nästan magiskt sätt kan åstadkomma illusioner i vår vardagstillvaro. Om vi så grundligt lyckas lura oss själva, hur ogenomskådligt kan vi då inte lura de människor i andra yrken eller andra världsdelar, vars tids- och rumsresurser omvandlas till våra tids- och rumsvinster? Teknologins själva väsen framstår som en födelningsfråga.”(4)

”[…] den underliggande logiken i det allt mer svåröverskådliga, globaliserade handelsutbytet tycks i hög utsträckning handla om att åstadkomma nettoöverföringar av tid och rum mellan olika kategorier av människor i världssamhället. Tekniken blir i detta perspektiv en institution för omfördelning av tid och rum. Den enes tidsvinst förutsätter den andres tidsåtgång. Låt oss konkretisera det här genom att föreslå att den tidsvinst som de tidiga tågresenärerna och tågspeditörerna gjorde, […] måste vägas mot all den tid som förbrukades för att bygga järnvägarna, lokomotiven och vagnarna, framställa järn och stål, bryta kol, hugga skog och timra slipers. […] Att järnvägarna ändå var en god affär bygger naturligtvis på att olika människors tid världen över har fått olika prislappar. Denna ojämna prissättning, bör man tillägga, gäller också människors rum. I den totala balansräkningen bör även finnas de rumsliga resurser som järnvägarna förbrukat: förutom den av rälsen ianspråktagna arealen alla de avlägsna skogar, malmfält och kolgruvor som på marknaden har omsatts i tåganvändarnas tidsvinster. Ofantliga mängder tid och rum – människotid och naturutrymme – har offrats för dessa tidsvinster. Under prismekanismernas skenbara rättvisa döljer sig ett ojämnt utbyte av tid och rum mellan olika sektorer av världssamhället. Och fördelningsproblematiken blir ännu tydligare när det gäller nyare och globalt sett mera exklusiva transportteknologier som bil och flyg. Själva förutsättningen för dessa teknologier handlar om relationen mellan deras löne- och råvarukostnader, å ena sidan, och resenärernas betalningsförmåga, å den andra.”(5)

Noter:

(1) Sid. 16-17
(2) Sid. 17
(3) Sid. 18
(4) Sid. 51-52
(5) Sid. 46

Tre tjejer skadade av Gardasil

Tidningen Barometern skrev nyligen en artikel om att tre tjejer i Kalmars län hade bestående men efter att ha vaccinerats med Gardasil. Totalt i Kalmars län har 8 st flickor fått biverkningar, varav fem har fått vård på sjukhus. I hela landet har det skrivits 240 biverkningsrapporter.

Helt klart är det ovanligt många biverkningar av Gardasil jämfört med andra vacciner men ändå verkar inte Läkemedelsverket tycka att Gardasil ska stoppas.

Moderaterna och lärarfacket vill ha tioårig skolplikt

Tänk att politiker, byråkrater och fackföreningar har sådant litet förtroende för att människor själva är förmögna att avgöra vad som är bäst för sig själva och sina barn.Nu är det Moderaterna och lärarfacket som i en artikel förespråkar tioårig skolplikt.

I artikeln påstås att barn som gått förskola lyckad bättre i skolan. Det påståendet är felaktigt.Jag rekommenderar den som vill läsa mer nyanserat om forskningen bakom effekterna av förskola att läsa ”Förskolan, forskningen och sanningen” av Jonas Himmelstrand.

Sedan visar ju artikeln att Moderaterna är lika lite för individens rätt att välja själv när det kommer till utbildning som alla andra partier. Nyligen visade ju Folkpartiet att de också vill tvinga folk när de till och med ville göra förskola obligatoriskt från 4 års ålder.

Lärarfacket visar att de inte tvekar att tvinga människor för att gagna den egna yrkesgruppen. Fler som går förskoleklass betyder fler lärarjobb. Grunidén med fackföreningar är jättebra men dess verksamhet bör begränsa sig till att motverka arbetsköparnas övermakt, när facket börjar hålla på med sånt här, att tvinga folk till saker som bör vara deras eget val, så blir facket dåligt.

Hemundervisning

Det finns många fördomar och mycket okunskap om hemundervisning. Här är ett svar jag skrev till en person som jag tycker var så pass informativt att jag lägger ut det direkt här som en text.

”Helt riktigt att det är mycket vanligare med hemundervisning i USA. Ca 2 miljoner hemundervisas där, procentuellt så är det ungefär lika många som går i friskolor i Sverige. En fördom är dock att det är högerkristna som hemundervisar. Visst är de högerkristna helt klart den största gruppen bland de som hemundervisar, men de utgör inte majoriteten. Bara 30% av de som hemundervisar i USA gör det av religiösa skäl, de allra flesta gör det av pedagogiska skäl. I Sverige som ju är väldigt sekulärt jämfört med USA hemundervisar nästan 100% av pedagogiska skäl. Trots att jag inte är troende så anser jag för den skulle inte att man kan förbjuda någon att hemundervisa bara för att de är religiösa. Jag tror inte bästa sättet att påverka och förändra saker är genom förbud.

Det man ska titta på om man nu av någon anledning ändå ska kunna förbjuda några att hemundervisa är hur barnen upplever det hela, om de själva vill bli hemundervisade, om de ges tillräcklig frihet att faktiskt följa sina egna intressen, om de tillåts följa sina egna drömmar och vilja. Det är det viktiga.

Tyvärr kan man ju inte säga att grundskolan tillåter barnen en sådan frihet. Med sin läroplan, uttänkt av politiker och byråkrater, som noggrant reglerar att alla ska lära sig exakt samma saker, på samma sätt, vid samma ålder, och detta oavsett barnets egen vilja och drömmar.

En annan sak de flesta inte vet är att hemundervisningen faktiskt uppkom på vänsterkanten. Det är alltså inte någon ”tokig höger-idé” som en del säger, utan det finns människor från alla håll på den politiska skalan som är för hemundervisning. Den som brukar anges som hemundervisningens skapare är John Holt. Han försökte länge reformera skolsystemet så att barnen fick större frihet att göra det de själva ville, men till slut på 80-talet gav han upp och insåg att det skulle gå alldeles för långsamt att ändra skolsystemet från insidan, om de ens var möjligt, och att det då var bättre för de som ville att bryta sig ur skolsystemet och själva göra som de tyckte var bäst.

John Holt skrev flera böcker. De mest kända heter ”How children fail” och ”How children learn”. De finns på svenska och går att hitta på de flesta bibliotek. Så länge han kritiserade skolan inifrån accepterades han, men när han på allvar utmanade skolsystemet och manade folk att lämna de blev han utfryst. Det är svårt att hitta de böcker han skrev efter brytningen med skolsystemet på biblioteken.

Att kritisera och vilja förbjuda hemundervisningen för att det finns en del religiösa som använder hemundervisning för religiös indoktrinering är faktiskt samma sak som att anklaga och förbjuda internet för att det finns nazister som använder det, bibliotek för att det finns förespråkare av dödsstraffet som skriver böcker och föreningslivet för att det finns boxning.

Hemundervisning är ett sätt att leva, en metod, ett verktyg, och precis som alla liv, metoder och verktyg kan de vara eller användas på bra eller dåliga sätt. Med en hammare kan man bygga livsnödvändiga hus likväl som man kan slå ihjäl någon med den.

Jag anser att alla människor ska kunna vara fria att göra vad de själva vill och följa sina egna drömmar, detta oavsett om de är barn eller vuxna. Detta är tyvärr omöjligt för barn då man har en obligatorisk skola med en läroplan. Alla barn måste vara i skolan oavsett om de vill det eller inte. Det har politiker och byråkrater bestämt. Det är fel. Jag tror att barnen, ungdomarna, och deras familjer själva bäst kan avgöra vad som är bäst för dem.

För den som inte visste det kan det dessutom vara bra att veta att barn som blir hemundervisade utvecklas bättre både socialt och kunskapsmässigt än barn från jämförbar social bakgrund som går i skolan.

I de flesta länder finns det alternativ till den vanliga skolan. I alla demokratiska länder, utom Sverige och Tyskland, är hemundervisning tillåtet. Samtliga av Sveriges nordiska grannländer tillåter hemundervisning. I 35 demokratiska länder, däribland flera europeiska, finns skolor av Sudbury-modellen där eleverna får lära sig det de själva vill, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Danmark har en Sudburyskola. I dessa skolor finns det inga måsten och ändå lyckas deras elever lika bra i livet som barn som går i vanliga skolor. Och det beror inte på socioekonomiska skillnader utan helt av det faktum att människor som får ägna sig åt det de vill lär sig bäst. I England finns Summerhillskolan som fungerar på samma sätt.

I Sverige är inte lärandet frivilligt. Frivilliga och demokratiska skolor av Sudbury-modellen är inte tillåtet. Hemundervisning är inte tillåtet. Och försöker man ändå ge sina barn frihet att göra det de själva vill och lära sig på sitt eget sätt så tvingas man att upphöra med det och infoga sig i systemet. De familjer som kämpar emot får böter, utsätts för hot, blir mål för socialutredningar och hotas att bli fråntagna vårdnaden om sina barn. I ett fall på Gotland togs faktiskt den då sjuåriga Dominic Johansson från föräldrarna.

Nej, jag tycker inte det är konstigt att en del familjer väljer att lämna Sverige för att kunna hemundervisa i något annat land.

Vad gäller forskning så finns massor av internationell forskning om lärande och hemundervisning och en del av den hittar du länkar till på ROHUS hemsida som du finner här:

http://www.rohus.nu/.”